Nu har hon flyttat in och bott hos oss i 2 veckor.

Hon heter Ella är 7 år och är en kortsvansad Golden Retriver.

Vår nya familjemedlem är lika trött som jag är och kan ta långa sovmorgnar och står inte vid dörren och hoppar och ylar för att hon vill gå ut.

Om det regnar ute vill hon helst inte gå ut alls, så när vi går ut så sticker hon bara ut huvudet först för att kolla vad det är för väder.

Den första veckan vägrade hon att gå den vägen som jag ville gå, hon bara lade sig ner och vägrade röra på sig så vi kom ingenstans.

Den andra veckan har det gått mycket bättre, hon har börjat lära mig hur jag skall gå när vi går ut, hon har lärt mig mycket den här tiden.

 Men hennes bästis är nog Brita för hon har väldigt bråttom hem till henne när vi är ute och hon har gjort det hon tycker hon behöver göra.

Vi har gått flera (långpromenader) och det är jättemysigt, hon lär mig mer och mer varje dag.

Hon är den godaste och bästa hunden jag kan tänka mig, precis som jag tycker att en hund skall vara.

Hon är så lugn och bryr sig inte om andra hundar så vi kan lugnt gå förbi små skällande Instagramhundar  utan att hon reagerar.

Det är härligt med en hårig vän och det är det bästa som hänt oss på länge.

Välkommen till familjen.

 

 Nu har vår (kanske) nya familjemedlem varit här hela helgen och sovit över 3 nätter.

Hon är så trött på morgonen och vaknar precis när hon själv vill och struntar totalt i om det är en massa ljud runt omkring henne, hon tänker inte gå upp bara för att det låter eller för att någon puttar på henne.

Och hon är lika trött på kvällen och om det regnar ute så struntar hon helst i att gå ut.

Tänk att det fanns en liten varelse där ute i den stora stora världen som är precis som vi är, helt otroligt trodde vi.

Jag tror hon börjar tycka om oss lika mycket som vi har börjat tycka om henne.

Imorgon kanske hon flyttar hit på heltid och då hoppas jag att hon kommer att trivas och bli lika lycklig som vikommer bli.

Hoppas det blir imorgon snart.

 För ca 7 månader sedan så blev våra mopeder stulna där dom stod parkerade väl låsta med kedjor och mycket bra och dyra lås.

Dom stod parkerade i vårt nybyggda cykelrum i huset där man trodde dom skulle stå säkert, men någon har gått genom två låsta dörrar utan att ha brutit upp dom sedan har dom skurit upp våra Klass 3 lås med vinkelslip.

Igår åkte jag tunnelbanor och en buss till Nacka där jag träffade en kille från sjöpolisen som hade ringt mig och berättat att dom hade hittat en av mopparna.

Jag hade med mig hjälm, verktyg och en pump i hopp om att kunna köra hem den men jag tänkte mest att nu möts jag av en skrothög som inte går att känna igen.

Den trevliga polisen hjälpte mig att få upp det låsta tanklocket som jag hade kastat nyckeln till eftersom jag aldrig trodde jag skulle få se någon moppe igen, sedan hällde jag i en liter bensin och den startade direkt.

Något kall och frusen men överlycklig så kom jag sedan hem med min kära moped.

Tack Polisen ni är bäst.

Ciao

 Idag har vi träffat den eventuella nya familjemedlemmen hela dagen och det har varit ett spännande och inspirerande möte.

Brita och jag har varit glada och förvånade hur mycket ett nytt liv kan väcka liv i oss i vårt vanliga slentrianmässiga och inrutade liv.

Men det var inte den lättaste början imorse när vi skulle ta oss hem, den korta vägen har aldrig tagit så lång tid som när två viljor inte är överens åt vilket håll vi ska.

Men till slut efter mycket om och men med lockande och en stor del mutor så var vi äntligen hemma.

Från den stunden vi klev innanför dörren så blev allt bara bra efter en stund med lite snurrande, letande och undran var hon var och vilka vi är.

Sedan blev vi glatt förvånade över att någon kan vara lika lugn och på samma våglängd som vi är, den här kemin stämmer till hundra procent tycker vi och hoppas hon skall tycka likadant så småningom.

Nu är hon hemma hos sin familj igen men vi skall träffas igen nästa vecka.

Vi är glada och allt känns så rätt tycker vi men vi vet inte vad hon tycker.

Vi får se vad som händer nu, vi längtar redan och hon är saknad.

 Brita och jag börjat drömma efter en ny familjemedlem ett tag nu.

Men jag har blivit förbjuden att ta hem något som har fjädrar eller som krälar.

Idag var vi ute och mötte en perfekt aspirant för att fylla ut tomrummet som vi går omkring i här hemma nu när vi båda två är hemma hela dagarna.

Aspiranten varken flyger eller krälar men vi båda är helt överens om att detta är vad vi har drömt och längtat efter.

Inget är klart än men vi har tagit ett första steg och är helt klart överförtjusta i detta nya.

Fortsättning kommer att följa i veckan när vi skall träffas ensamma en längre stund.

Bajskorvar.

Efter att ha hållit på halva vintern med att renovera förgasare och gjort rent tanken på moppen och den äntligen är klar så blir man lycklig när den sedan startar på en gång.
Och att göra rent tanken på en moped där tanken sitter fast i ramen och inte går att ta bort är inte lätt.
Först tömma ut bensinen sedan skölja ur och hälla i citronsyra som efter att ha stått i hela natten skall sköljas ur trettioförton gånger för att få ur all rost och sedan försluta med maskindiskmedel för att det inte ska rosta igen och skölja ur det med vatten förtiotrötton gånger och sedan torka tanken med Rödsprit och hårtork.
Sedan blev det vår och värmen kom och vi ville åka en premiärtur på mopparna men då har någon snott dom.
Någon har gått in i vårt låsta garage och gått in i det låsta cykelrummet utan att göra märken på dörrarna, och sedan skurit upp våra som vi trodde säkra lås.
Dom snodde kedjorna som vi låste mopparna med också.
Dom här gamla mopparna var såklart inte stöldförsäkrade för det hade kostat mer per år än mopparna är värda.
Jag vill åka moppe nu, men jag har inte ens en cykel att trampa runt på och leta efter dom i närområdet nu när jag inte har jobb.
Och inte har jag råd med en ny moppe heller.
Jag tycker inte om er bajskorvar som inte kunde låta bli våra saker.
Fred och varm sommar till nästan alla

Detta är det första jag skriver på många år.

Idag kom det äntligen, som jag har längtat.
När Jag öppnar och läser så får jag reda på att jag måste arbeta tills jag är 179 år för att få ut lika lite i pension som jag får ut i lön nu
Jag tycker att jag har jobbat mest hela livet och borde få en ärlig chans att kunna fortsätta att leva medans jag ännu kan gå men så blir det inte.
Jag får väl gå till jobbet imorgon också då.
Tack för det den som är skyldig.
Fred till nästan alla.